UNDER TIDEN, UNGATUR 2013

Jag hade sett en uppsättning av Maxim Gorkijs Solens Barn i Berlin där klasskonflikten var tydligt framhävd. Själva uppsättningen tyckte jag väl var halvkul just då men den stannade kvar hos mig på något sätt. Jag tog pjäsen till Moa Backman och vi gjorde, tack vare stöd från Kulturbryggan, ett rätt omfattande förarbete. Från början hade jag tänkt att Moa skulle bearbeta Gorkijs pjäs men hon skrev en helt ny.

Det här var vårt ambitiösa försök att ta tempen på oss själva och vår generation. En tokig men ganska svart liten berättelse om ett gäng desillusionerade individer som desperat försöker göra rätt samtidigt som de undviker ansvar.

Med detta arbete kände jag att jag började hitta något av en egen röst som regissör. Iallafall oroade jag mig inte lika mycket för vad andra skulle säga och tycka. Vi hade extremt tur att Johanna Mårtensson kunde och ville göra scenografi och kostym. Det blev SÅ bra!